Shit, ett år går fort, ett år som har innehållit mycket fotboll för min del och det börjar dra ihop sig till ett farväl. Det är dags att knyta ihop säcken att ta ett steg tillbaka att ta klivet upp på läktaren istället för att fäktas vid sidan av planen. Ett beslut som jag tog redan förra året, och säkert året innan dess. Men som ett konstigt virus behöll mig i sitt grepp för det här är så roligt. Man ger massa av sig själv men man får tusenfalt tillbaka. Det är värt alla mil på vägen mellan Ödeshög och Vadstena, alla timmar som lagts på match, träning och bakom tangenterna. Samtidigt som jag tycker det ska bli oerhört skönt så kommer det även att bli lite tomt, eller förmodligen som ett asstort hål. Fast jag kommer ju att finnas där i utkanten som en liten prick på läktaren och blir längtan för stor får jag väl smyga mig in i omklädningsrummet för att sniffa på adrenalin, liniment och svettångor. Det här blir det sista inlägget på bloggen, som haft ca 15 000 besök under året (mestadels spelare och föräldrar men ändå) och det vill jag tillägna er alla mina tjejer och tacka för ett år fyllt med allt från höga berg och djupa dalar, gapskratt till tårar, men främst det unika som ni själva har skapat genom att bara vara ni. Så tack för ett underbart fotbollsår och fortsätt att vara ni så kommer ni att sopa banan med världen. Nedan lite bilder från året som gått…
Uppvärmning
Armkroksdragkamp!
Uppställning
Fyller på med energi…
Enade och lika delar taggning som rädsla eller…?
Foto Thomas Augustsson MVT
Den guldpengen smakar gött
Medaljutdelning
Lagkaptenerna tar emot guldbucklan
Fotboll is the shit 